Saknad

Något saknas i mitt hjärta. Vad det är kan jag inte förstå. Något som funnits där under en kort tidsperiod, men som nu är borta. När jag tänker efter är det självklart vad som saknas, men det är ändå ett mysterium mitt hjärta fortfarande söker svar på. Innan jag träffade dig, visste jag inte vad det var. Men det är först man har något som man kan förlora det. Vi hade något speciellt, och det visste vi båda. I månader grät jag mig till söms och min kudde var ständigt våt av tårar efter vi skiljts åt. Hur kan man vara så lycklig, för att sedan bli så olycklig? Det jag, vi måste lära oss är att behålla de där underbara minnena som lyckliga, och inte dränka dem i saknad och tårar. Emelie, syster och eviga vän, vi hade tre veckor i Spanien, tre veckor jag aldrig kommer eller kan glömma. Ingenting kommer att at ifrån oss det vi hade, och ingen kommer att få uppleva lyckan vi delade – tre veckor tillsammans. Jag kan inte minnas en minut, en sekund jag ville bort från dig. Vi passade ihop, vi var perfekta vänner och systrar, som genom tvång skiljdes från varandra på Malagas lilla flygplats. Vad gör jag här hemma? Utan dig spelar ingenting roll. Inte en minut har gått, inte ett andetag har andats utan att du har funnits i mina tankar. På ett sätt är vi aldrig ifrån varandra, utan ständigt i tankar och minnen. Något i mitt hjärta har blivit fyllt. Hur kan jag inte förstå. Det var något jag upplevde, i din närhet, i tre veckor. Jag levde på ett ställe, du på ett annat. När jag vaknade tidigt på morgonen av den varma Spanien- solen var du först upp i mina tankar, och det sista jag tänkte innan jag somnade. Lyckan av att varje morgon få se dig och krama dig gav mitt hjärta ett glädjerus som är oersättnerligt. Emelie, för mig är du den ända för mig. För mig är du perfekt, och jag är så lycklig i din närvaro, Att vara med dig i tre veckor gav mig starka skäl till att tro på mirakel och Ren kärlek. Om jag varit man, hade du varit självklar för mig. Det är jag inte, och trotts att jag älskar dig med hela mitt hjärta som en syster, hoppas jag att det räcker. Allt jag har vill jag ge dig, allt vackert vill jag visa dig och alla drömmar vill jag dela. Allt jag har kvar i mitt hjärta är minnen från Spanien, underbara minnen av de vackraste veckorna i mitt liv. Allt som var underbart och det bästa jag visste innan, går inte att gämföras med lyckan i din närvaro. Allt jag har allt jag äger är ett hjärta med kärlek. Din kärlek är det vackraste jag kan få, och det vackraste en människa någonsin kan uppleva. Mitt hjärta är så fullt med minnen, så fullt. Jag har ännu inte accepterat att du bor så långt från mig, och att göra minnena till lyckliga stunder i mitt hjärta och inte tårar. Men när jag nu har träffat dig igen . 7 månader och 7 dagar efter halv dagen i Malmö insåg jag att ingenting kunde hindra oss från att älska varandra, ha långa telefonsamtal och vackra brev med fotografier och annat. Vad är det för kärlek som inte klarar avstånd? Jag har tidigare varit med om hjärtesorg när jag växt ifrån en vän. Men avståndet drar oss inte längre ifrån varandra – bara närmre. Vi är så olika, och så lika. Emelie, jag älskar dig med hela mitt hjärta, jag kommer alltid att tänka på dig. Du är förevigt min syster och bästa vän. Du är den enda jag kan lita på, den enda som förstår mig. Aldrig är mitt hjärta så fullt av lycka, aldrig har jag uppleva mig själv. Aldrig har jag varit mig själv märker jag. Du är den som hittade mig, såg mig i ögonen och accepterade mig för den jag verkligen var. Ingenting liknande hade jag tidigare upplevt, du hittade mig – hjälpte mig upp när jag låg så att jag hittade mig själv. Med dig är allt så enkelt, och underbart. Ingen sorg finns i dig, och inget dåligt kan jag komma på om dig. Med allt jag har och allt jag är kommer jag alltid att älska dig med hela mitt hjärta, Emelie Ekdahl.

/matilda österberg 2/4-08